Nr 13 När organisationen blir tyst – vågar HR tala då?
Tysta organisationer uppstår inte över en natt. De växer fram långsamt, ofta i välmening, när lojalitet blandas ihop med lydnad och harmoni förväxlas med samstämmighet. När ledningen premierar ja-sägare framför ifrågasättare riskerar organisationen att tappa sin själ – och sin förmåga till lärande.
Det är lätt att peka på chefer som inte lyssnar, men minst lika ofta handlar tystnaden om kultur. Många medarbetare har lärt sig att det lönar sig att vara försiktig. I tider av osäkerhet och snabba förändringar vill få sticka ut. Rädslan för att uppfattas som besvärlig kan vara större än viljan att bidra till förbättring.
Men tystnaden har ett pris. Den gör organisationen blind för risker, döv för idéer och fattig på lärande. När osäkerheten ökar behövs det motsatta – människor som vågar tala, ifrågasätta och bidra med sin professionella blick.
För HR är det här en prövning. Att stå upp för det mänskliga perspektivet, även när det skaver. Att inte gömma sig bakom policys, utan vara den som påminner om att mod, reflektion och dialog är grundpelare i en sund kultur. Profession handlar inte bara om att kunna sina system och lagar – utan om att våga använda sin röst när andra tystnar.
Frågan är därför: om du som HR märker att kulturen inte tillåter att man säger emot – vill du verkligen vara kvar där? Eller vill du vara den som bryter tystnaden och visar vad ett professionellt mod kan vara?
Synlighet, professionalism och proaktivitet är inget man skriver i en värdegrund – det är något man visar, särskilt när det blåser.
Vad säger du som är HR-professionell?
Dalsvall och Lindström diskuterar – nytt varje vecka. Häng med!
Trender och fenomen i dagens och framtidens organisationer 